Den senaste tiden upplever jag att pappa har blivit ganska mycket sämre på ett annat sätt än tidigare. Jag upplever att det går fortare. Att de nya symptomen som dyker upp både är värre och fler. Eller så är det bara så att polletten till slut har trillat ner. Att jag har förstått fullt ut vad som är på väg att hända.
Jag har börjat söka mycket information. Framför allt på nätet. Men även från ASIH, som vårdar pappa.
Jag känner ett starkt behov av att samla information från flera kanaler. Söker bloggar där andra, i samma situation berättar. Jag känner ett behov av att hitta ett facit. En manual. Där jag kan läsa på och förbereda mig på vad som kommer att ske. Hur pappa kommer att må. Hur lång tid han har kvar. Men jag vet att den där manualen inte finns. För ingen historia är den andra lik. Ingen kan i förväg veta vad, hur, när.
Hittade en sida på nätet; cancerkompisar, där man som anhörig kan registrera sig, förklara sin situation och därigenom bli ihopmatchad med någon i en liknande situation som man själv. Sedan väljer man själv vad man vill ha ut av kontakten, om man vill chatta, prata i telefon, träffas....
Dessutom finns det många bloggar att läsa. Jag har registrerat mig och väntar nu på att få en "cancerkompis". Kan ju absolut vara värt ett försök.
cancerkompis,
cancerkompisar,
