Jag har 15 minuters bilresa mellan mitt jobb och hemmet. 15 minuter av helt egen tid. Oj vad värdefull den där kvarten är just nu! Det är så skönt att få en liten stund och ladda om.
Efter en hel dag på jobbet, där jag måste hålla ihop och vara trevlig i telefon och gentemot kollegor.... Bara kunna sjunka ner i bilsätet, släppa ner axlarna och gråta en skvätt. För det gör jag nästan varje dag nu. Vad skönt det är att få ur sig en del av det tunga, så att jag kan hålla ihop och vara glada mamma när jag väl kommer hem.
Vi pratar inte så mycket om pappa hemma. Jag vill inte oroa barnen så mycket, även om jag ibland inte kan hålla masken. De vet om att han är sjuk. Och jag tänker att när tiden är inne, och han börjar bli så dålig att jag måste vara där mer, och hjälpa till, då kommer jag att berätta mer för barnen. Men än är det för tidigt.
Min äldsta son, som är 14, brukar följa med och handla med mormor ibland. Så han träffar ju morfar då och då. Och ser också hur han liksom krymper. Men jag vet inte hur mycket han förstår. För han säger ibland att han inte alls tycker att morfar blir sämre.
Kommentera