Min pappa har, såsom så många andra män i hans ålder, drabbats av prostatacancer. Jag använder den här bloggen för att få ur mig mina känslor, upplevelser och tankar kring pappas sjukdom. Och kanske kan den hjälpa någon annan i samma situation.
Då detta främst inte handlar om mig, utan om min pappa, har jag valt att hålla bloggen anonym. Om du vill komma i kontakt med mig, skriv en kommentar så hör jag av mig!
Är det inte märkligt ändå, att den cancerform som är vanligast förekommande i Sverige, också har den längsta väntetiden från diagnos till behandling? En intressant artikel på svt.se idag om detta.
Kommentera