Fick ett SMS från pappas kurator på ASIH idag. Hon ville meddela att de har skickat in läkarintyg till Försäkringskassan nu och att det är fritt fram för mig (och syrran) att skicka in ansökan om närståendepenning.
Närståendepenning kan man ansöka om om man behöver vara borta från jobbet för att vårda en allvarligt sjuk anhörig. Pappa har 100 dagar som jag och syrran får dela på. Mamma är pensionär så hon kan inte plocka ut dessa dagar.
Ersättningen man får är ca 80% av lönen. Lite som när man vabbar. Fast för pappa istället för barnen. VAP alltså...
När jag pratade med pappas läkare i onsdags sa hon att jag kunde skicka in ansökan nu, för det kan ta rätt lång tid för dem att handlägga ärendet. När man har fått ansökan beviljad meddelar man sedan bara vilka dagar man vill ta ut ersättning för. Pappas läkare sa att det inte var dags riktigt än. Att börja ta ut dem. För att det är bra att jag sparar dem till den tid då pappa blivit sämre och behöver ännu mer hjälp. Och vi behöver ännu mer tid. Tillsammans.
Det känns så overkligt när hon säger så. Jag frågade hur jag ska veta när det är dags. Det märker du, svarade hon. När han blir så trött att han inte orkar upp ur sängen mer.
Jag bad henne tala om när hon tycker det är dags. Funderar på att prata med min chef och kanske ta ledigt från jobbet nån dag i veckan till en början. Bra att det finns ändå. Och fantastiskt att ASIH inte bara informerar mig om möjligheten, utan även skickar in intyg utan att vi behöver be om det.
#närståendepenning #asih #försäkringskassan,
